6 gamla grödor du bör odla idag – för bättre hälsa och hållbarhet

Många av de grödor vi odlar idag har gamla rötter, men en gång i tiden fanns det betydligt fler. Idag kommer hälften av världens kaloriintag från endast tre grödor: majs, ris och vete. Under tusentals år har vi blivit beroende av ett fåtal livsmedelsgrödor som är lätta att odla, ger god avkastning och är kaloririka.

När du odlar grönsaker hemma kan du överväga att inkludera några gamla grödor i blandningen. De blir allt viktigare i takt med att klimatförändringar och andra påfrestningar påverkar dagens stapelgrödor.

Hemmagärdar och hobbyodlare kan odla några av dessa gamla grödor för att rädda dem från utrotning. Gamla grödor erbjuder också större variation i smak och näringsämnen och är ett sätt att stödja ett mer hållbart jordbruk.

Detta urval av gamla grödor är mycket mångsidigt och kan odlas av vem som helst, beroende på lokala odlingsförhållanden och din USDA-härdighetszon.

1. Amarant

Arter av amarant (Amaranthus spp.) odlades i Afrika, Asien och Amerika. Alla delar av växten är ätbara. Den kan ätas som en grönsak, eller så kan fröna behandlas som ett spannmål, liknande quinoa. Fröna är rika på protein och växten är fullpackad med vitaminer och mineraler.

Beroende på art kan amarant odlas i USDA-zonerna 3 till 10. Den kan planteras i de flesta jordar men föredrar bördig, väldränerad jord.

Amaranth väcker uppmärksamhet idag, inte bara för sitt näringsinnehåll, utan också för att den tål torka mycket bra – en egenskap som är viktig med tanke på klimatförändringarna.

Utöver sina många positiva egenskaper är det också en attraktiv växt. Dess blommor är en vacker detalj i en hemmaodlad bukett.

2. Moringa

Om du bor i ett varmt klimat kan du överväga att odla ett moringaträd (Moringa oleifera). Moringa är härdig i USDA-zonerna 9 till 11 och har ätbara blad, rötter och frökapslar.

Ovanligt för gröna blad är att moringaträdets blad har ett mycket högt proteininnehåll. Moringa kommer ursprungligen från Indien, där det är en traditionell grönsak som används i många rätter.

Moringaträd kan bli upp till 11 meter höga och växer bäst i lätt sur, väldränerad jord. Det behöver fukt i jorden, full sol och varma temperaturer.

3. Bambara

Bambara (Vigna subterranean) är en jordnöt som liknar jordnötter och är hemma i Afrika, där den är en traditionell matvara. Jordnötterna är baljväxter som är ungefär lika stora som jordnötter och har ett mycket högt proteininnehåll. Vissa människor tycker att de är godare än jordnötter, men bambara är mer torkresistent.

Bambara är en lågväxt med krypande stjälkar. Den producerar ätbara frön i baljor som mognar under jorden. Fröna kan ätas färska. Alternativt kan man, precis som med jordnötter, torka dem och sedan koka dem.

Odla bambara i zonerna 8 till 13 i alla typer av jord. De tål mager jord och torra förhållanden.

Fonio (Digitaria exilis) är ett av de äldsta spannmålen som odlas i Afrika. Det går snabbt att odla fonio från frö, det tar bara sex veckor tills det är klart för skörd. Det är proteinrikt, glutenfritt och innehåller många mikronäringsämnen. De små fonio-kornen kokas mycket snabbt till en grötliknande konsistens.

Odla fonio i zonerna 9 till 11 i nästan alla typer av jord. Fonio tål torka och mager jord. När fröna har grott i jorden kräver fonio inte mycket skötsel förrän det är klart för skörd.

Om du bor i södra USA stöter du förmodligen ofta på denna uråldriga mat. Svartögda bönor (Vigna unguiculata) är en typ av cowpea. Den odlas traditionellt i Afrika, där den fortfarande är en viktig gröda, och alla delar av växten är ätbara, inte bara bönorna. I USA har cowpea främst odlats som hö för att utfodra boskap, därav namnet.

Liksom många andra viktiga gamla grödor är cowpea torkresistent. Den tål också viss skugga och kan odlas under högre grödor, som spannmål. Många sorter växer bäst i varma klimat, men beroende på typen kan cowpea odlas i USDA-zonerna 5 till 11.

Taro (Colocasia esculenta) är hemma i subtropiska och tropiska områden i Sydostasien och på de polynesiska öarna. Den är härdig i USDA-zonerna 8 till 11, men forskare arbetar på att ta fram en sort som kan odlas som ettårig växt i mer tempererade regioner.

Den ätbara knölen från taroväxten är rik på näringsämnen och har hög fiberhalt och lågt glykemiskt index. Den kan tillagas och ätas som en potatis. Bladen är ätbara, men endast om de tillagas på rätt sätt. Råa taroblad innehåller toxiner.

Taro odlas ofta i våta risfält, men kan också odlas i vanlig jord. Jorden måste vara rik och fuktig. Taro föredrar full sol, men växer även i skugga.

Även om detta är en gammal maträtt har den aldrig förlorat sin popularitet i vissa delar av världen. Det finns flera sorter att odla.