Lär dig odla olika sorter av biscuitroot

Biscuitroot eller Lomatiumrot tillhör familjen Umbelliferae (morot eller persilja) och förekommer i stora delar av västra Nordamerika. Beroende på källa finns det mellan 80 och 120 arter som främst är endemiska i regioner i västra USA. Lomatiumrot, även känd som ökenpersilja, har länge använts som livsmedel av ursprungsbefolkningen och för sina medicinska fördelar.

Om biscuitroot

Lomatiumrot är en flerårig växt som dyker upp på våren. Den är lågväxande, 5–31 cm, och de flesta arter växer i torra regioner under tidig vår, fröar sig och dör sedan under sommarens hetta. Roten överlever under jord.

De flesta arter av Lomatium-rot har blommor som sitter i sammansatta blomställningar och är vanligtvis vita eller gula, men kan i sällsynta fall vara lila till rödbruna. Frökapslarna på biscuitroot är vanligtvis papperstunna eller korkartade och har vingar som hjälper till med vindspridningen.

Bladen på biscuitroot-växten är basala och dissekerade och ser ofta ut som ormbunkar.

Ökenpersilja Matbruk

Den del av växten som används som livsmedel är roten, som kan vara kort, knubbig och rädisliknande eller lång och smal. Rundare rötter är 5–10 cm långa, medan tunna rötter kan vara 10–31 cm långa. I alla fall är roten täckt med ett tunt svart skal som ska skalas av före användning.

Insidan av biscuitroot är vit och fibrig och kan ätas färsk som en morot eller kokas, rostas eller torkas och sedan malas till mjöl för att göra en kaka eller kex. 

Arter av Lomatium-rot

En av de vanligaste arterna av biscuitroot är Lomatium dissectum eller fernleaf biscuitroot. Lomatium dissectum är ofta den första födan som samlas in och är också mycket attraktiv för vissa arter av bin. Det är också en av de mest använda växtarterna bland nordamerikanska urinvånare, inte bara som födokälla utan också för medicinska och ceremoniella ändamål.

L. dissectum förekommer i torra låglands- och mellanhöjdsområden, ofta tillsammans med malört, ponderosatall, pinjontall och bergsbuskar.

Andra vanliga arter är Gray’s biscuit root och Nineleaf biscuit root. Släktet är svårt att identifiera (vilket förklarar det varierande antalet arter som anges) och vissa livsmiljöer hotas av betesutveckling och skogsbränder. Särskilt L. dissectum är ett problem eftersom dess livsmiljö håller på att förstöras på grund av vild skörd av växten för användning som örtmedicin.