Neonatives kontra gamla inhemska arter – definitionen av inhemska växter är inte entydig

Naturen är anpassningsbar och har överfört den egenskapen till allt liv som den hyser. Neonativa växter är ett utmärkt exempel på sådan anpassningsförmåga.

Växter som kommer från andra regioner anpassar sig ofta ganska bekvämt till ett område där de inte är inhemska. Denna förmåga har lett till förändrade definitioner av vad det innebär att kategorisera en växt som inhemsk.

När klimatet förändras kommer det att bli vanligt att växter flyttar utanför sitt normala utbredningsområde. I vissa fall kan detta dock vara problematiskt.

Växter som etablerar sig i områden där de inte är inhemska kallas ofta invasiva. Detta har inträffat i fall som kudzu-vinrankan, som importerades till den amerikanska södern för att stabilisera jorden. Den är inhemsk i delar av Asien och har kallats ”vinrankan som åt upp södern”.

Ansträngningarna att utrota växten är konsekventa, men den har ändå ätit upp en stor del av den inhemska livsmiljön.

Det är också möjligt att ha invasiva inhemska växter. Det är växter som har funnits vilda i en region i årtionden eller till och med århundraden, men som ursprungligen inte hade någon plats i området.

Klimatförändringarna och de inhemska växterna väcker frågor om vilka växter som ska klassas som inhemska.

Vad är neonativ?

Arternas utbredningsområden förändras ständigt eftersom väderförhållandena tvingar dem att flytta till mer gynnsamma platser. Detta gäller både vår vilda fauna och flora.

Andra faktorer som orsakar migration är människoskapade förändringar av topografin och spridning som drivs av människan. Det senare är vanligt, som i fallet med kudzu-vinrankan, medan det förstnämnda är ett pågående fenomen i takt med att vi människor koloniserar tidigare vilda områden.

Neonativa arter är opportunister som utnyttjar gynnsamma platser när deras tidigare växtzon blir mindre attraktiv. Detta orsakar en omfördelning av den vanliga biologiska mångfalden där en art försvinner, men ersätts av en annan.

Vissa av de flyttande arterna utgör liten risk, men andra, som svart robinia, kan konkurrera ut traditionella inhemska arter på grund av sin extrema anpassningsförmåga.

Skillnaden mellan inhemska, neonativa och främmande arter

Inhemska växter är arter som historiskt har registrerats i ett område, antingen genom moderna observationer eller arkeologiska fynd. Neonativa växter migrerar främst som en reaktion på effekterna av förändringar orsakade av människan.

Främmande växter är sådana som människan aktivt har introducerat. De två senare typerna av taxonomiska grupper kan ha en bred och potentiellt negativ inverkan på historiska arter.

Effekten kan påverka växtvärlden, men också djur och till och med liv på mikroskopisk nivå. Kolonisering av en tidigare icke-inhemsk art förändrar den naturliga ordningen i området. Denna lilla förändring kan leda till hundratals mindre förändringar, vilket skapar en ny miljö och biologisk mångfald.

För att överleva klimatförändringarna måste inhemska arter migrera norrut och uppåt, till områden som tidigare beboddes av andra arter.

Dessa nykomlingar kan tränga undan den historiska floran och i slutändan störa den vilda mångfalden för allt liv, även om detta bara sker sporadiskt. Situationen kräver också nya sätt att klassificera arter och eventuellt en förändring av bevarandemetoderna.

Inhemska växter och klimatförändringar

Neonativa arter kan också kallas inhemska invasiva arter. Till exempel kan en växt som är inhemsk i delar av Nordamerika flytta till en del av kontinenten där den tidigare inte fanns.

Mänskliga aktiviteter orsakar bland annat föroreningar, överuttag, näringsbrist, överskott av vissa näringsämnen och mineraler samt klimatförändringar. Det är det sistnämnda som har orsakat den största förändringen av inhemska arter i modern tid.

Studier har visat att arters expansion och förflyttning har accelererat under de senaste decennierna. Detta tyder på att mänskliga aktiviteter och biprodukter orsakar förflyttningarna.

Allt fler arter har tvingats migrera för att hitta områden som gynnar deras utveckling. Dessa nya arter är föremål för debatt om nya klassificeringar för inhemska taxonomiska grupper.

Debatten kommer att utvecklas och fortsätta i takt med att situationen förvärras. Ett klimatförändringsavtal har föreslagits som skulle hantera förflyttningen av arter samtidigt som det inhemska livet bevaras.