Hydrilla-hantering: Tips för bekämpning av hydrilla-ogräs

Hydrilla är ett invasivt vattenväxt. Den introducerades i USA som akvarieväxt men spred sig utanför odlingarna och är nu ett allvarligt ogräs. Det är nödvändigt att bekämpa hydrilla för att förhindra att den inhemska floran minskar. I de flesta delstater är det olagligt att inneha eller transportera arten. Växten växer snabbt, sprider sig lätt och konkurrerar ut den inhemska vegetationen. Den förorenar också vattendrag med sina tjocka, trassliga mattor av stjälkar. Växten är ett federalt listat skadligt ogräs. Läs vidare för att lära dig mer.

Vad är hydrilla?

Hydrilla-hantering är ett ansvar som vilar på damm- och sjöinvånarna. Vad är hydrilla? Växten förväxlas ofta med vår inhemska Elodea, men den har en eller flera tänder på undersidan av mittnerven. Detta ger växten en grov känsla när man drar handen längs stammen. Växten är inhemsk i Afrika, Australien och delar av Asien, men har lyckats ta över många områden av vår inhemska flora här i USA. Växten är mest bekymmersam i de södra delstaterna, men har lyckats migrera i små populationer till de västra regionerna. Den har också upptäckts i vissa nordliga och mellanvästra regioner. Identifiering är det första steget till utrotning. Hydrilla är en flerårig växt med täta mattor av stjälkar som växer i vatten på över 6 meters djup. Stjälkarna är slingrande och talrika och flyter i en trasslig massa på vattenytan. Bladen är smala med vissa tandningar, 6 till 10 mm långa och har taggar på undersidan av mittnerven. Växten reproducerar sig genom frön som sprids med vattnet, men också genom fragmentering. Varje liten bit av växten som bryts av har förmågan att bli en ny planta. I områden med vattenrekreation rivs växterna ständigt upp, vilket förvärrar problemet. En positiv aspekt av hydrilla är att den bidrar som livsmiljö för fiskar och djur. Inledningsvis har växten positiva effekter på fiskeområden, men med tiden hindrar den låga syrehalten i mattorna tillväxten av lokala djur.

Hur man bekämpar hydrilla

Vatten- och viltförvaltare har upptäckt hur svårt det kan vara att bekämpa hydrilla. Detta beror på att den sprider sig och förökar sig så lätt. Bekämpning av hydrilla är ett problem i större delen av USA och har blivit ett ekonomiskt problem i vissa regioner. Redan på 1980-talet spenderades 49 miljoner dollar på bekämpning av hydrilla. Sedan dess har siffrorna ökat tills angreppen har blivit en budgetbörda i de områden där växten förekommer i störst utsträckning. Man vet nu att köldtålighet är en annan egenskap hos hydrilla, vilket gör bekämpningen ännu svårare.

Metoder för bekämpning av hydrilla

Muddrings- och handdragning, eller trålning, är inte effektiva strategier. Detta beror på att växten lätt etablerar sig från små fragment. Stamfragment med endast en nod kan bilda rötter och skott på bara några dagar. Fysiska bekämpningsmetoder som att sänka vattennivån, tillsätta vattenfärg eller täcka vattenytan för att minska ljuset har minimal effekt. Dränerade dammar kan reagera på granulatformiga herbicider som appliceras på leran för att eliminera knölar. Gräskarp har introducerats i vissa områden och är effektiva när det gäller att äta och ta bort en del av växterna. Kemisk bekämpning är den mest effektiva metoden, men kan inte användas där det finns dricksvatten. Koppar, när det blandas med andra herbicider, är ett användbart verktyg, men försiktighet måste iakttas i närheten av fisk. Andra kemikalier är diquat, endothall, fluridon och diklobenil. Var och en av dessa medför omfattande risker och bör appliceras av en professionell eller med hjälp av godkända formler som rekommenderas för vattenhantering. Iakttag alla försiktighetsåtgärder och följ instruktionerna om appliceringsmetoder och doseringar fullständigt.