Jättebjörnloka är en skrämmande växt. Vad är jättebjörnloka? Det är en klass A-skadlig ogräsväxt och finns med på flera karantänlistor. Den örtartade ogräsväxten är inte inhemsk i Nordamerika men har koloniserat många delstater. Offentliga och privata markägare i de flesta delstater är skyldiga att bekämpa jättebjörnloka. Detta kan vara en riskabel verksamhet, eftersom växten kan spruta sav upp till 1 meter från ogräset och innehåller toxiner som orsakar fotodermatit, ett smärtsamt och långvarigt tillstånd.
Vad är jättebjörnloka?
Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) är ursprungligen från Asien och introducerades som prydnadsväxt. Ogräsets enorma storlek och stora sammansatta blad på 1,5 meter gör den till ett imponerande exemplar. Lägg till det över 61 cm breda blomställningar med vita blommor och karakteristiska lila fläckiga stjälkar, så har du en växt som bara ber om att bli beskådad. Information om jättebjörnloka visar dock att växten inte bara är en invasiv art som sprider sig okontrollerat, utan också en potentiellt farlig växt. Växten är en örtartad perenn som liknar vår inhemska kålrot. Ogräset kan växa 3–4,5 meter på en säsong och är en mycket iögonfallande art. Den har tjocka stjälkar med lila fläckar och stora, djupt skårade blad med borst och pustler. Växten blommar från maj till juli och har stora paraplyformade kluster av små blommor. All information om jättebjörnloka bör inkludera fakta om dess giftiga natur. Denna växt är inget att leka med. Fotdermatit från kontakt med saven kan orsaka djupa, smärtsamma blåsor inom 48 timmar. Blåsorna kan kvarstå i veckor och ärren i månader. Tillståndet orsakar långvarig ljuskänslighet och blindhet kan uppstå om saven kommer i ögonen. Av dessa skäl är det absolut nödvändigt för säkerheten att bekämpa jättebjörnloka.
Var växer jättebjörnloka?
Jättebjörnloka är ursprunglig i Kaukasusbergen och sydvästra Asien. Den har blivit ett utbrett ogräs och ett hot mot folkhälsan. Var växer jättebjörnloka i Nordamerika? Praktiskt taget överallt, men dess primära livsmiljöer är raviner, vägkanter, tomma tomter, bakgårdar, strömkanter, skogar och till och med parker. Växten producerar många frön som lätt etablerar sig i många typer av jord. Växten är skuggtolerant och torkresistent, vilket gör den till en tuff konkurrent till den inhemska vilda floran och mycket svår att utrota. Den har till och med fleråriga knoppar vid kronan som lagrar näringsämnen under ogynnsamma förhållanden och spricker ut i nya plantor när förhållandena förbättras.
Bekämpning av jättebjörnloka
Det är svårt att bekämpa jättebjörnloka på grund av problemen med att hantera ogräset. Mekanisk borttagning av växten är effektivt men potentiellt farligt. Använd skyddsglasögon, handskar, långärmade kläder och långbyxor när du drar upp ogräset. Borttagningen bör göras innan fröskidorna bildas. Gräv upp växten försiktigt och se till att alla delar av rötterna avlägsnas. Alla delar av växten kan avge sav, så ha vatten och ögonsköljning till hands när du tar bort den. Det finns några rekommenderade kemiska bekämpningsmedel för växten. Kontakta din lokala rådgivningsbyrå för information om vad som rekommenderas för ditt område. Icke-kemisk bekämpning har visat sig fungera med grisar och nötkreatur, som verkar kunna äta växten utan att ta skada. Tvätta alla redskap som du använder noggrant, liksom dina kläder, när borttagningen är klar. Om du utsätts för sav, tvätta området noggrant med tvål och kallt vatten. Undvik solljus efter kontaminering. Använd topiska steroider för att lindra smärta och obehag. Om blåsor kvarstår, konsultera din läkare för vidare behandling.
